Kategoriarkiv: livet

Knäckig rabarberpaj

Rabarbern vaknar till liv och stjälkarna lyfter de stora bladen mot solen. Det hela verkar alltid ske över en natt. Plötsligt finns de bara där, redo att bli till en mumsig paj. Till exempel denna härligt knäckiga variant.

500 g rabarber
2 dl havregryn
2 dl socker
1 3/4 dl vetemjöl
1/2 tsk bakpulver
1 krm vaniljpulver
125 g smör
1/2 dl vispgrädde
1/2 dl ljus sirap
smör till formen

Sätt ugnen på 150°C.

Skala och skär rabarbern i 3-4 cm stora bitar.

Smörj en pajform med smör och fördela rabarbern i formen. Den ska ha det lite trångt.

Blanda de torra ingredienserna.

Smält smöret i en kastrull och tillsätt grädde och sirap.

Rör ner det torra i smörblandningen.

Klicka ut smeten över rabarbern och bred ut den.

Grädda pajen mitt i ugnen 40–50 minuter, tills den fått en gyllene färg.

Låt pajen stå en stund när den är klar. Servera den ljummen med vaniljglass eller vaniljsås.

Chef’s table på Sand i Båstad är poesi

Det finns tillfällen när mat är ren poesi. Jag vill påstå att den meny som kockarna på Sand på Skansen i Båstad valt för kvällen när vi var ett gäng från jobbet som var på utbildning var just det. Poesi.

Miljön är fantastisk med utsikt över havet. Just för dagen visserligen blåsigt och regnigt, men havet är havet. Och utbildningen var en av de mest intressanta jag fått mig till livs på länge.

Sand_kalvbrass

SNACKS (Bland annat supersmarrig kalvbräss)
NV Pol Roger Brut Réserve, Champagne, Frankrike

Sand_sparris

VIT SPARRIS
Brynt smör hollandaise, tryffel, rågbröd, örtcrudité
2017 Rabl Grüner Veltliner, Kamptal, Österrike

Sand_lamm

SOTAD LAMMRYGG
Variation på lök, krasseemulsion
2015 Julienas,Gamay, Beaujolais, Frankrike

Sand_lojrom

LÖJROM
Vitaby Creme fraiche, rotfrukter
2018 Brocard, Chardonnay, Chablis, Frankrike

Sand_sej

BAKAD LOFOTENSEJ
Glaserade rödbetor, friterad potatis, beurre blanc
2017 Gerard Bertrand, Chardonnay, Cigalus, Languedoc/Roussillon, Frankrike

Sand_fladersorbet

FLÄDERSORBET MED CHAMPAGNE

Sand_kyckling

BJÄREKYCKLING
Bondböna, spritärta, kycklingvelouté
2015 Rosi Schuster, Blaufränkisch, Burgenland, Österrike

Sand_dessert

YUZU
Mousse, cremeux, kokossorbet, dacquoise med mandel och grönt te. Grymt gott.
2017 Leth, Riesling, Österrike

Sand_choklad o marang

KAFFEGODIS
(maränger med chokladmousse och tryfflar serverade på kakaokross)

 

Kaffe utan beska

Jag älskar nördar! Och just en nörd fick maken och jag träffa när vi gick på kaffeprovning hos Ingo Deters på Gårdsrosteriet i Vista kulle utanför Jönköping. Han lyckades utan problem och utan starka övertalningar få oss att begripa att mörkrostat kaffe från affären inte är det vi vill ha. Egentligen. Och hur gjorde han detta? Jo han lät oss förstås smaka på olika sorters kaffe.

IMG_0620En hel värd målades upp medan kafferosten stadigt lät trumman gå runt runt med 12 kilo kaffe. Först grönt och rått, till slut väldoftande och krispigt. Ett viktigt moment under rostningen är ”cracket”. Det vill säga när kaffebönorna poppar till, spricker, öppnar sig. Då är det dags att sänka temperaturen.

IMG_0632_2Slutligen kyls kaffet snabbt i ett tråg, innan det kan packas.

Vi fick smaka både det alldeles nyrostade kaffet och samma sorts kaffe som fått ligga till sig ett par dygn. Vilken skillnad! Efter att ha fått vila har kaffet mognat och djupnat i smaken.

IMG_0628

Vi testade totalt sju olika kaffesorter. Fascinerande att få känna skillnaden mellan olika sorter och ursprung. Sydamerika är stort så här i februari, så de flesta sorterna var från Brasilien, Colombia och Peru. Men vi testade även ett indiskt kaffe.

IMG_0647

Alla koppar bryggdes på samma sätt, med tysk precision. Eller helt enkelt med en äkta nörds precision. Lika mycket bönor, samma malningsgrad och lika mycket vatten. Fruktigthet, syra och ekfat… smakerna trädde fram väldigt tydligt. Vi pratade single, blended och ursprung. Samma terminologi som vid vin- eller whiskyproduktion.

IMG_0632 2

Det var lite kyligt i rosteriet, så kappan fick sitta på. Vid provningen är det viktigt att spotta ut kaffet, så att inte aromerna från en sorts bönor blir hängande i svalget. Och så är det viktigt att sörpla in mycket luft tillsammans med kaffet.

Och hur var det med mörkrosten? Ingo Deters menar att de stora kaffemärkena du köper i affären och som erbjuder mellanrost och mörkrost rostar sönder smaken. Välgjort kaffe har ingen beska. Bara subtila smaker som hänger kvar länge i gommen.

Som ett Zoega-mörkrost-fan måste jag erkänna att det ljusast rostade kaffet från Brasilien gjorde stort intryck. Gårdsrosteriets egen blend var också sagolikt god. Mest spännande var ett kaffe från Costa Rica som var soltorkat. Vi var överens om att det inte var så gott egentligen, men det kittlade smaklökarna på ett oväntat sätt med sin syra.

IMG_0669Ingo Deters menade att allt fler brygger manuellt i olika typer av kannor. Maskiner i all ära, men med manuell bryggning lockar du fram smakerna ännu bättre. Här en japansk kanna. I bakgrunden på den lilla lappen ser du också hur bönorna ändrar färg (och doft!) vid rostningen. Från grön till kaffebrun. Den gröna, råa bönan är full av antioxidanter, men smakar nästan inget alls till skillnad från den rostade bönan.

IMG_0619

Om du aldrig har varit på kaffeprovning så rekommenderar jag det varmt. Jag har bara skrapat på ytan av allt Ingo berättade om ursprung, rostning och tillredning. Och vill du inte fixa med kaffebönor själv, så kan du njuta av Gårdsrosteriets kaffe på bland annat Bryggan i Jönköping.

Slutligen vill jag skicka med Ingo Deters tips om att INTE förvara kaffebönor i kylen eller frysen, vilken jag får erkänna att vi gjort hittills här hemma. Då drar bönan ihop sig och släpper inte fram sina smaker. Den blir också fuktig. Dessutom tränger oljan i bönan ut och du går miste om en massa aromer. Så fixa en tät förslutning och in i skafferiet med bönorna.

Haggis, the Dome och Glengoyne

Tack vare nytt jobb och extremt bra timing på starten för jobbet, hamnade jag i ett soligt Edinburgh i början av oktober. Det får summera 2018 för min del. Lite flyt, helt enkelt. Skottland visade sig från sin bästa sida.

Långa arbetsdagar med nya kollegorna blev det, och en hel del härliga matupplevelser. Och så lite whisky så klart. Utbildningspassen gick inte av för hackor. Thomas Erikson som skrivit Omgiven av idioter och andra liknande böcker körde hårt med oss. Förhoppningsvis blev vi alla lite klokare och bättre när det gäller hur vi bemöter varandra. Men här ska vi inte lägga tid på det typiska beteendet hos de olika färgerna som Thomas Erikson pratar om, utan här vill jag dela med mig av mina matupplevelser.

IMG_0370

Flera tuffa pass med många insikter ingick i vår resa till Edinburgh. Thomas Erikson poserar med ytterligare en kursdeltagare. 😉 

Jag vill beklaga mig lite, lite innan vi går in på maten. Alltså, de är inget vidare på logistik och i viss mån inte på service heller, skottarna. Om vi hade otur eller om det är typiskt för Edinburgh vet jag inte. Men allt runt maten tog sådan tid. Även när borden var förbokade och menyn bestämd i förväg. Glasen fylldes inte på. Och fylldes de på så kunde en vid bordet bli utan eller få vänta länge… Och kaffet kom långt innan efterrätten (något som kan vara helt normalt i Frankrike för all del) och mjölken till kaffet kom när det kom, liksom. Men trevliga var skottarna i alla fall. Så det fanns ingen anledning att hänga läpp särskilt länge.

Vi bodde centralt på Principal hotel på Charlotte square som också hade ett par restauranger i huset, bland annat mysigt inredda The Garden. Tydligen är det ett populärt ställe för lite festligare firanden, så vi omgavs av långklänningar och kiltar.  Men vi åt en vanlig middag första kvällen. Utan inslag av kiltar.

Menyn på The Garden:

IMG_0284

Melonsallad med fetaost

IMG_0285
Kött och lite pommes frites. Och lätt, lätt värmda tomater.

IMG_0293
Pumpakaka med underbar ingefärsglass.

Medan en del av sällskapet valde att shoppa eller sätta sig på någon pub, så valde några av oss att besöka The Scottish Whisky Experience och vad jag hade uppfattat som en whiskyprovning. Det är en upplevelsebaserad rundvandring (delvis sittande i ett slags whiskyfat) där man på ett fantasifullt lär sig en massa om whiskyframställning, får provsmaka whisky från en av de fem regionerna och sedan kan shoppa hejvilt bland flaskorna.

Jag trodde man fick smaka på flera sorter, jag. Men EN sort ingick i upplevelsen. Inte lätt att välja, men valde en rökig whisky. Inget dumt val.

Det finns fem regioner i Skottland, var och en ger whiskyn olika toner, allt från torvig och rökig till fruktig och söt med toner av honung. regionerna heter Highland, Speyside, Islay, Lowland och Campbeltown.

Dagen avslutades på Howies på Waterloo Place. Lokalen är spektakulär med sin höga takhöjd och sina stora fönster, men inte jättestor. Ett ballroom byggt i början av 1800-talet. Man ser framför sig hur de vida kjolarna svepte runt i dansen medan orkestern spelade.

IMG_0558

Förrätten var den traditionella rätten haggis, som är inälvsmat ihophackad till något som påminner om ett mellanting mellan isterband, pölsa och köttfärs. Tycker den var riktigt god. Här serverades den välkryddade haggisen tillsammans med potatismos och rotmos.

IMG_0576

En riktigt mäktig förrätt som följdes av lax med potatiskaka.

IMG_0620

Och sedan avslutade vi denna trivsamma middag med varm chokladkaka, kolasås och glass.

IMG_1129

En eftermiddag tog vi en tur ut från Edinburgh. Vilket landskap! En sen lunch intogs på The Old Mill. Där serverades nästan den godaste maten på hela resan, men även här fick vi vänta väldigt länge på den föreställda maten.

IMG_0699

Torsken var underbar!

IMG_1067

Pistagekakan med körsbärsglass var en fin anslutning.

Resan gick vidare till destilleriet Glengoyne, som räknar sig till Highlands, även om det ligger precis på gränsen till regionen Lowlands.

IMG_1126IMG_1115

Det var riktigt trevligt med en tur genom deras destilleri. Man fick inte fotografera där inne, men utifrån gick det bra.  Jag önskar jag kunde förmedla de mättade, rostade, dofterna!

IMG_1108IMG_1093

Den sista middagen åt vi på The Dome. Spektakulära lokaler med stora färgade fönster. Som i en dom. En tid fanns en bank inrymd i lokalerna, men sedan 1994 är det en stor restaurang. Det storstilade yttre till trots, var inte servicen eller maten något extra. Och jag tycker de har lite att jobba på när det gäller upplägget. Men miljön är imponerande och sällskapet var finfint.

IMG_1678IMG_1681

IMG_1435
Varm getost.

IMG_1437
Kött och mos med palsternacka och så en massa sås.

IMG_1465
Jordgubbsbavaroise. Den var lite blek. Det var inte bara fotografen som gjorde bleka bilder. 😉

Sammantaget ett underbart matäventyr, och naturligtvis ett fantastiskt tillfälle att lära känna alla nya kollegor. Edinburgh vill jag komma tillbaka till! Säger farväl med fish’n chips och en god strongbowcider.

 

 

Puttes blåbärskaka

En saftig och mjuk kaka med tydlig blåbärssmak. Kakan är är enkel att baka och det blir en hel långpanna, så den passar bra när många ska fika. Servera kakan ljummen eller kall med lättvispad grädde smaksatt med vanilj eller med vaniljvisp. Kakan mår bra av att få stå och mogna lite. Det här mumsiga receptet har jag fått från min svärmor som i sin tur har fått det från sina släktingar i Finland. En kaka med traditioner alltså!

IMG_8442.jpg

3 ägg (4 om de är små)
100 g smält smör
3 kkp  (4,5 dl) socker
1 kkp (1,5 dl) mjölk
1 kkp (1,5 dl) vispgrädde
4,5 kkp (knappt 7 dl) vetemjöl
4,5 tsk bakpulver
1 liter blåbär
(1 msk potatismjöl om du använder frysta bär)
2-3 msk socker att strö över kakan. Kan uteslutas.

Smält smöret.
Vispa ägg o socker lätt.
Blanda bakpulver och mjöl.

Häll i mjölken i ägg/socker och sikta ner hälften av mjölet/bakpulvret. Rör om. Häll ner smöret och sikta sedan ner resten av mjölet. Rör till slät smet.

Lägg bakplåtspapper i en långpanna och häll på smeten. Bred ut smeten så den är jämntjock i hela pannan.

Fördela blåbären på kakan. Hela kakan kommer vara täckt av bär.  Strö ev socker över bären. Grädda i 175-200 grader varm ugn i 20-25 minuter. Låt kallna i formen.

Om du använder frysta bär är det bra att rulla bären i potatismjöl innan du häller dem över smeten, annars sjunker saften gärna till botten.

Skär generösa bitar av kakan och servera med vaniljvisp eller grädde som jag nämnde tidigare.

Koka goda kräftor

När jag växte upp fanns kräftor i min värld bara i frysdisken. Men sedan träffade jag mannen med stort M med rötter i den småländska myllan (och i Finland för all del) och sedan dess har jag tillgång till eget kräftfiske. Det går inte att komma ifrån, det är himla mysigt att fiska kräftor. Och lyxigt. Men nu är det inte så att vi fångar några mängder. Faktum är att antalet kräftor vi fått de senaste somrarna inte ens räcker till en familjefest. Men, även detta fåtal ska ju kokas. Ofta förstärker vi med levande, köpta kräftor. Det är alltid min man som kokar kräftorna. Receptet finns på en notislapp som är säkert 30 år gammal och som min svärfar alltid använde när han kokade kräftor.

IMG_5961

Du behöver en kastrull med två till tre liter stormkokande vatten att lägga de levande kräftorna i.

Sedan en kastrull som rymmer minst tre liter där du kokar upp två liter vatten och kryddor som kräftorna ska kokas färdigt i. I två liter lag kan du koka 10-15 kräftor. Öka receptet när du gör större sats, men koka inte för många kräftor åt gången, då sänks temperaturen för mycket i vattnet och det slutar koka.

10-15 kräftor
2 liter vatten
1 näve salt per liter vatten, totalt ca 50 g
1 tsk paprikapulver
två rejäla stjälkar krondill
2 sockerbitar
Ev lite cayennepeppar

Koka upp vattnet och lägg i kryddorna. Du kan klippa av krondillens grövsta stjälkar. Låt koka några minuter.

Koka upp det rena vattnet. Ta levande kräftor och lägg i det stormkokande okryddade vattnet. Ta inte för många kräftor på en gång! 5-6 stycken är lagom. Efter 30 sekunder kan du lägga över kräftorna i ditt kryddade vatten som nu också ska koka livligt.

Koka kräftorna i ca 5 minuter eller tills lederna vitnar. Kyl snabbt lagen med kräftorna i. Låt dra till näsa dag, eller frys ner kräftorna täckta med lag.

IMG_8590

Dekorera med färska krondillsvippor och servera med till exempel västerbottenpaj, bröd och ost. Lite öl och nubbe är ju inte heller fel!

En dag i matturismens tecken

Turism, matfilosofier och modeller för matföretagande. En riktigt matnyttig dag arrangerades av Smålands Turism i början av juni med titeln ”Autentiska matupplevelser”. TV-kocken Paul Svensson sådde idéer om ”zero waste”och att tänka grönt först. Och så fick jag upp ögonen för några nya tillbehör.

Platsen gick inte av för hackor den heller; Äppledalen norr om Jönköping. Bland äppelträd och ett böljande landskap där Vättern skymtar i horisonten samlades matföretagare och olika representanter för matturism för att höja kunskapen och intensiteten i arbetet med att skapa matdestinationer. Möjligheterna är så många!

Jens Heed från Visit Sweden visade på möjligheterna med att utveckla matturismen i Sverige. Det handlar om möjligheter för miljontals kronor för matturism, och hela turismen omsätter miljarder. Flera föreläsare, bland andra kocken Sven-Erik Larsson och forskaren Lena Mossberg, betonade under dagen  att man kan utnyttja platsen mer, dess unika egenskaper och förutsättningar. Gräv där du står och skapa intresse och produkter med utgångspunkt från det unika med just din plats. Och det man inte kan göra själv kanske grannen kan. Samarbete är  både vanligt och smart inom matturism.

Lena Mossbergs avslutande seminarie som beskrev en forskningsmodell för när vi når upp till den där ”wow-känslan” i en upplevelse var också intressant. Inte minst för att hon gav konkreta exempel från sin egen värld där hon byggt upp Villa Bro utanför Lysekil, som blivit en samlingspunkt för klättrare.

Hos Rudenstams i Äppledalen fick vi smaka tre sorters äppelmust. Du som trodde att äppelmust (äppeljuice) bara kan smaka på ett sätt: Åk till Rudenstams och smaka dig igenom deras sortiment av rena sortmuster så är du såld! Lika intressant som viner eller olika kaffesorter.

Paul Svensson driver bland annat Fotografiska och pop-upkrogen Retaste och är en hängiven ambassadör för att minska matsvinnet. Hans ”Zero waste”-filosofi har gjort honom nyfiken på de delar av våra grödor som vi normalt slänger. Det visar sig att smakerna många gånger är starkare i de delar vi slänger än i de delar vi tillagar. Till exempel persiljestjälkar, kålrotsblad och ärtskidor. Paul trycker lite extra på att han tar tillvara smak snarare än att han räddar det som normalt ses som skräp. Dessutom tipsar han om att vi borde bygga måltiden mer runt grönsakerna, vegetabilierna, än runt proteinet. De allra flesta av oss tänker först på om vi till exempel ska ha lax, kyckling eller nötfärs. Sedan funderar vi på vad som passar till det och i bästa fall har vi en del grönt på tallriken.  I Paul Svenssons anda kan vi tänka på det gröna först och sedan fundera på vilket kött som kan passa till det. Och så blir det mer av ett tillbehör. På så vis kommer vi också äta lite mindre kött. De enda gånger jag tänker ”grönt först” är när jag har köpt ett fint savoykålshuvud eller någon annan mumsig kål. Jag har lovat mig själv att bygga ännu mer utifrån grönsakerna, även om jag till mitt försvar vill säga att jag använder en hel del grönsaker som en naturlig del i den mat jag lagar.

IMG_7320

Paul Svensson var ansvarig för den meny som bjöds under dagen. Han byggde allt på lokala råvaror och det var ren poesi att få ta del av maten. Kanske gjorde några av tillbehören störst intryck, och jag vet inte om Paul själv stod bakom hela menyn, eller om Rudenstams kockar också bidragit. Bönhummusen var mild och underbar. Bondbönor mixas med lök, vitlök, citron och lite crème fraîche. Och så serverade de ett väldans intressant äppelmos som pimpats med honung, vinäger och pepparrot. Det tredje tillbehör som sitter kvar i smakminnet är den rökta majonnäsen. Genom att låta en bunke med rapsolja stå på indirekt värme i kolgrillen och suga åt sig grillröken, så skapas en intressant smaksättare. Nästa gång du gör majjo så tar du en fjärdedel rökt olja och lite grovkornig senap. Passar himla bra till potatis. Jag har inte hunnit försöka göra något av de tre själv ännu, men det ska jag förstås göra.