Tag Archives: livet

När man kommer från ett land där man äter pannkakor

Tänk dig att man är ett barn. Man bor i ett land där man äter pannkakor, frasiga eller mjuka, med sylt eller med socker. Alla vet vad pannkakor är och har ett förhållande till dem. De allra flesta tycker nog att de är goda. Men sedan flyttar man till ett annat land. Ett land där man äter bollar med frukt i. De som bor där äter dem med kanelsocker och smör. Visst, de är också goda. Riktigt goda. Men pannkakor, det är ändå nåt speciellt.

Mamma fortsätter att laga pannkakor hela ens uppväxt, i det nya landet. Hon till och med bjuder grannbarnen på pannkakor, och de tycker om dem. Men, det är klart, inte som de där fruktbollarna som deras egna mammor gör.

Fruktbollar

Fruktbollar med jordgubbar. Man äter dem med mycket kanelsocker och ordentligt med smält smör.

Man växer upp och gör pannkakor till sina egna barn. De tycker att både pannkakor och fruktbollar är gott. Men kanske är ändå fruktbollarna lite mer populära, för dem får man ju hos kompisarna ibland också. Och i skolan. Pannkakor får man bara hemma. Ibland.

Själv blir man som barn på nytt varje gång det vankas pannkakor. Det är ju barndom! Lycka! Man äter lite för mycket, för det gör man gärna med pannkakor. Det får man ju inte så ofta. Och så står man där, proppmätt, och undrar om ens egna barn kommer att laga pannkakor en dag. Eller om det bara kommer att vankas fruktbollar i deras hem.

Ja, typ så tänker jag, när jag står här med magen full.  Fast alldeles tvärtom, förstås! Jag kommer från ett land där man äter fruktbollar med kanelsocker och smör på. Och jag älskar dem, på ett barnsligt sätt.

För dig som blir nyfiken på vad fruktbollar är:

Det är en jäst deg som fylls med frukt (t ex jordgubbar, aprikoser, äppelbitar eller plommonmos) och kokas i vatten en stund. De serveras varma med kanelsocker och smält smör, eller socker+keso+ smält smör.  Det kan nog komma ett recept för den ännu mer nyfikne framöver.

Lat lökpaj

Min brorsa bor i Aachen sedan många år. Någon gång om året eller två dyker han upp i Sverige, med bagaget fullt av till exempel öl, vin, bröd, brödmixer, senap, märgfrikadeller, knödel  och plommonmos. Och så lite annat som faller honom in. Lite julafton varje gång han kommer, alltså! Denna gång kom han bland annat med en pajmix på ”Elsässer Zwiebelkuchen” eller lökpaj från Alsace.

Eftersom jag känner mig lite hängig tyckte jag det satt fint att laga den idag, även om jag inte begriper varför man ska ha en mix till pajdeg som består av 2-3 ingredienser… Man tillsätter dessutom både olja och vatten. Är väl egentligen skeptisk till mixer över huvud taget, eftersom de oftast innehåller en massa onödiga saker och dessutom brukar momenten i slutändan inte skilja sig så mycket från att laga från grunden. Detta gäller nog framför allt inom bakning. Men, ingen regel utan undantag. Jag är inte någon fanatiker. Äter både ärtsoppa på burk och fryst pyttipanna. Man måste få vara lite lat ibland också! 🙂

Som tur var hade jag också en bit mjölkfri lökpaj i frysen till tjejen. För mixen var förstås inte mjölkfri.

Nå, hur smakade det? Jag hade trott att rätten inte skulle bli lika söt som om det var en svensk mix. En fransk paj i tysk tappning… Men  pajen var söt och slafsig. Tyvärr. Nu kommer jag väl drömma om god mat hela natten bara för det. Sorry brorsan!

Här hittar du ett recept på lökpaj från Alsace lagad från grunden.

Små syrliga paket att mumsa på

Idag kom lilla mamma förbi med en burk vinbladsdolmar. Hon har en ranka som klättrar på uteplatsen och varje höst gör hon små risfyllda dolmar av bladen. Skörden pågår under några veckor och efter hand blir dolmarna mindre och mindre.

Vinbladsdolmar

Små syrliga, risfyllda vinbladsdolmar på ett espressofat.

Jag har bett om receptet, men tydligen är de lite stökiga att laga. Får se om jag kan klämma henne på hur man gör framöver. Tills vidare mumsar vi glatt vidare på dessa små syrliga paket. Förr, när hon hade humle i trädgården, gjorde hon också dolmar på humleblad. De var också spännande.

Terapeutisk kålpudding

Som en furie har jag fräst kål, hackat lök och kryddat färs. Förtvivlat har jag packat ner allt i en form. Undrar om den känns på smaken. Sorgen. Fick reda på att min farmor gått bort i kväll. Hon bodde i München. Nu känns avståndet till släktingarna där väldigt stort. Kanske hade det känts bättre om jag hade bakat lite bröd istället. Eller inte.

Jag hittade kålpuddingreceptet på kokaihop.se . Nu är i alla fall morgondagens middag klar.

Får man sumpa en chans att bjuda på hemlagad festmat?

Ibland undrar man varför i hela friden man står där och stressar och svettas över kastrullerna strax innan, eller till och med när, gästerna kommer. Har man valt rätt meny och blev det som man hade tänkt sig? Och oj, vad lång tid allt tog! Denna gång hade jag inget val. Att laga maten själv, eller ens sitta och sukta över olika recept var otänkbart. Tiden fanns inte och som tur var visste jag det lång tid i förväg.

Exotisk planka med massor av gott!

Exotisk planka med massor av gott!

Att det skulle bli någon slags catering till store sonens konfa (och den lilles 7-årsdag) var givet. Mitt jobb skulle ta all tid tills dagen innan. Funderade lite på olika exklusiva lösningar. Men sen valde vi rätt och slätt en ”exotisk planka” med kyckling, rostbiff och skinka flanketade av massor av exotiska frukter, olika ostar, bröd och potatissallad. Supergott. Och det var så sköööönt! Det var inte ens något av stadens ”fina” cateringföretag som levererade utan vi hämtade (den förbeställda) maten på Ica på hemvägen! Den här icaaffären har en jättefin manuell chark och erbjuder en hel rad olika fräscha ”plankor”.

Maten var uppskatttad av alla oavsett ålder, den var fint upplagd och rikligt tilltagen. Sånt är viktigt!

Ändå gnager det i mig. Att sumpa ett sånt här tillfälle att laga lite roliga och festliga rätter?! Kanske något nytt till och med! Kan man verkligen sumpa det? Får man det?

Pinocchiotårta fylld med hallon

Pinocchiotårta fylld med hallon

Man kan stressa ihjäl sig om man vill. Eller så låter man bli. Det gäller att lägga prestationen åt sidan och istället koncentrera sig på det mänskliga mötet. Och mycket djupare än det där fåniga gnagandet ligger en tillfredsställelse över att vi hade en jättemysig eftermiddag och att jag vågade bestämma mig tidigt för den här lösningen. Jag hade mycket väl kunnat tänka att ”jag hinner nog det också”.  Till råga på allt bad jag svärmor fixa tårtan. Hon är bra på tårtor, min svärmor. Det blev en pinocchiotårta. En enkel men smarrig sak som görs i långpanna och fylls med hallon och grädde.

Vi blev så mätta, så jag glömde ta fram den där jättepåsen med godis som jag hade köpt. Men ingen var ledsen för det – de flesta vill ju hålla igen lite så här inför badsäsongen. Och då var plockmaten med mycket frukt perfekt!

Sallad och omelett med tryffelolja

Champinjonomelett förstärkt med tryffelolja

Champinjonomelett förstärkt med tryffelolja

Har man öppnat en flaska så har man! Nu pratar jag inte om vin, utan om vit tryffelolja. Den ska helst konsumeras inom en månad från det att man har öppnat flaskan. Tur då att den bara innehåller 100 ml! Jag har redan testat champinjonsallad och det var väldigt gott (recept längre ner i detta inlägg)! Den här gången förstärkte jag smaken på en champinjonomelett med tryffelolja. Tänka sig, det blev riktigt gott det också! Tryffel har en säregen smak. God, men speciell. Om jag ska beskriva hur oljan smakar, så skulle jag säga ”åt svamphållet, men ändå inte”. Den fördjupar smakerna på rätten, på något sätt. En utbildad finsmakare kan säkert ge en bättre beskrivning. Men ”gott” räcker långt, det också!

Champinjonomelett med tryffelolja

Till tre personer tog jag
1 gul lök (fast jag hade en halva och lite purjo, så det går bra att blanda lite)
200g champinjoner
1 vitlöksklyfta
70 g babyspenat (en påse)
6 ägg
6 msk vatten
Olivolja att steka i
1 msk Zeta vit tryffelolja

Stek löken i oljan några minuter och sätt till svampen som skurits i mindre bitar. Stek till vätskan är borta. Vispa upp äggen med vattnet och salta och peppra. Tillsätt tryffeloljan. Vänd ner spenaten i pannan och häll i äggsmeten och se till att det lösa får rinna ner genom att röra försiktigt i omeletten i början. Låt stå på svag värme tills den har stelnat. Servera med tex tomatsallad.

Jag har testat att smussla i tryffelolja lite här och lite där under de gångna veckorna, men godast av allt var nog Zetas eget recept på champinjonsallad. Den kommer jag definitivt göra fler gånger! Så enkel, men så smakrik!

Champinjonsallad med citron, rucola och tryffelolja

Campinjonsallad med tryffelolja

Campinjonsallad med tryffelolja

250 g färska champinjoner, tunt skivade

½ gul lök, finhackad

4 msk Zeta olivolja

1 msk Zeta tryffelolja

Citron, pressad

Salt och peppar

Blanda svamp, lök och rucola. Smaka av med olivolja, rikligt med nypressad citronsaft, salt och peppar.

Det tyska brödet i allmänhet och Hofpfisterei i synnerhet

Hofpfisterei, Viktualienmarkt

Hofpfisterei, Viktualienmarkt

Tyskt bröd kräver ett alldeles eget blogginlägg. För det är så gott! Det finns naturligtvis industribröd här också, eller påsar med brödmix för den som vill ha en mer hembakad känsla.

Frukostbröd

Frukostbröd

Själv går jag till kvarterets bageri. Varje morgon. Jag älskar att välja mellan ljusa och grova frallor. Med eller utan solrosor, pumpafrön och fullkorn. Den här senaste resan snöade vi in på salta kringlor (ja, jag är i och för sig såld på dem sedan länge) och enkla, ljusa frallor: Kaisersemmeln eller Sternsemmeln.

Det funkar bra med bara smör på, men om man envisas, kan man ju ha vad som helst. Smöret i Tyskland är alltid osaltat. Lite ovant för en svensk, men perfekt till kringlorna som är beströdda med grovt salt.

Kringlorna, Brezen, är gjorda på en deg som man kallar Laugenteig, eller lagdeg. De kokas på samma sätt som bagels i en lag innan de gräddas. Om de görs på surdeg eller inte, har jag inte lyckats luska ut, men jag skulle tro det eftersom de är så smakrika. Dessa kringlor passar väldigt bra till öl. Och till bayerska nationalrätten Weisswurst. En korv som görs på kalv och som ska ätas innan klockan tolv på dagen. Den serverar parvis i en skål med hett, kryddat vatten och äts med Breze, speciell sötstark senap och en Weissbier (veteöl). Oj, jag blir hungrig bara jag tänker på det.

Riktigt stora kringlor köper man annars i ölträdgårdarna. De väger runt 300 g och delas mellan dem som sitter vid bordet. Lämpligen äter man lite revben eller annat grillat kött till.

Tyvärr är kringlor svåra att transportera och spara, men jag brukar köpa stänger av samma deg, så många som får plats i resväskan, frysa in så fort jag kommer hem och sedan baka upp i ugnen. Nästan lika gott som en färsk… nästan.

Brödhyllan hos Hofpfisterei

Brödhyllan hos Hofpfisterei

Mitt favoritbageri är Hofpfisterei, som jag skrev om i mitt förra inlägg. Brödet bakas i centrala München sedan 700 år. De har klarat dig igenom pest, kolera, bränder och krig, som de själva säger i sin film. Pfisterei är ett gammalt ord för bagare. Hofpfisterei har flera säljställen och allt bröd är ekologiskt. De har underbara surdegsbröd som håller länge. Bröden är bakade på ren råg eller blandningar, med eller utan frön. Deras bästsäljare är solrosbrödet med malda frön. Men det äldsta är 1331. Min favorit är deras ”Öko-Spezial” med 90 % råg och 10% vete. Ett bröd väger två kilo, men de delar gärna och skivar det till och med i skivor, om du vill. Det mest fantastiska är att de kan leverera bröd till utlandet.

Jag har skrivit till dem för att se om de har information på engelska, men tills vidare får ni som kan språket hålla tillgodo med deras underbara film på tyska. Den och annan information finns på http://www.hofpfisterei.de/index.php. Om du inte vill se filmen, så kan du ju titta på deras hemsida, bara för att den är så himla snygg!

Bröd ska förvaras så att det kan andas. Därför levereras brödet i ett specialpapper som är plastat på ena sidan, men perforerat med en massa hål. Denna brödfolie kan också köpas i vanliga affärer. När jag kommer hem till Sverige övergår jag alltid, med bara lite dåligt samvete, till mina vanliga plastpåsar. Brödet må kvävas, men det håller sig mjukt längre i plastpåsar. Det ni, alla brödexperter!

För dig som inte har fått nog av bröd och bakat nu, kan jag bara antyda att om brödet är gott i södra Tyskland, så är bakverken himmelska. Men det får bli en annan resa, det!