Tag Archives: resa

En vecka på Kap Verde

IMG_2018

Att påstå att jag har kartlagt Kap Verdes kök på en vecka genom att bo på ett all-inclusivehotell skulle vara förmätet. Men jag har ändå hunnit smaka en hel del olika rätter och tror att jag har fått en bild maten.

IMG_2403

Maten på Kap Verde skulle jag vilja summera som färsk och fräsch med mycket fisk, skaldjur, ostar, grönsaker och frukt. Fina råvaror som ofta tillagades öppet i restaurangen. Och urvalet av sallader och varma grönsaker kunde man verkligen inte anmärka på.  Afrikanska influenser som långlagat lamm, torkad frukt och couscous samsades med portugisisk/brasilianska influenser med bland annat böngrytor och vin från Portugal. Många olika grytor serverades, en del helt vegetariska. Samtliga ganska försiktigt kryddade, lite uddlösa, om jag får vara lite kritisk. Den mest kända grytan heter cachupa rica och består av majs, sötpotatis, bönor, cassava, grönsaker och olika sorters kött, beroende på tillgång. Man lagar den omsorgsfullt och länge och värmer den gärna nästa dag, varför inte till frukost.

IMG_2057

Har förstått att om man verkligen vill ha vällagad och spännande mat ska man leta efter restaurangerna där lokalbefolkningen äter. På de stora hotellen är utbudet enormt men samtidigt lite likriktat. Och vi valde att stanna på hotellet för att koppla av maximalt, tömde huvudena på vardagstankar, måsten, projekt och göra, göra, göra.

IMG_2399

Allra bäst tyckte jag om tonfiskcarpaccion, den färska och hastigt stekta tonfisken och de olika bläckfiskrätterna. Bara måste laga bläckfisk här hemma snart! En annan liten goding var något så enkelt som vinmarinerade katrinplommon som serverades till olika kötträtter. De passade lika bra till osten.

IMG_1793

Kap Verde ligger ca 1000 km söder om Kanarieöarna och 600 km väster om Afrikas fastland, mitt i Atlanten. Språken som talas är portugisiska och kreol. Det är en ung afrikansk stat men har en lång historia som började på 1400-talet då portugiserna koloniserade de obebodda öarna. En del av arvet handlar om slavhandel. Slavskeppen mellanlandade på Kap Verde där slavarna sorterades. De som var i bra skick fick åka vidare, de som var svaga eller på annat sätt inte dög fick stanna på ön och klara sig bäst de ville.

Salinas, saltutvinning östra Sal.

En del slavar fick arbeta i saltutvinningen. Än idag utvinner man salt i den gamla vulkankratern på Sal. Saltet exporteras inte längre, utan förser endast Kap Verdes befolkning med salt. Turister vallfärdar till Sals östra sida för att få gno sig i leran och bada i det 26-procentiga saltvattnet. Efter ett dygn är din hud tio år yngre.

Favelor - här bor de fattiga i skjul byggda av det de hittar.

Det är med blandade känslor jag ser att Kap Verde är så fattigt utanför de fina hotellen. Turismen är viktig, jag har hört siffror på att upp till 98 procent av pengarna kommer från turismen. Jag har inte kunnat säkra upp den siffran, men en annan viktig inkomst är pengarna från de kapverdianer som emigrerade när det var oroligt på öarna för några år sedan.  De fattigaste på ön bor i favelor i enkla plåtskjul där den eviga vinden viner runt knuten. Det är torrt som snus i marken och sanden yr runt överallt. Hotellens anställda blir tydligen hämtade till jobbet (även de som inte har det riktigt så här fattigt) eftersom de inte har råd att åka buss och det är för långt att gå varje dag. Trots att det stundvis verkar vara kärvt att bo på Kap Verde möts man av vänliga, trevliga, glada människor. Stolta människor.

IMG_1787

Tillgången på färskvatten är begränsad på öarna, precis som på Kanarieöarna. Som turist dricker du buteljerat vatten. Många öbor har inte rinnande vatten utan går varje dag till speciella stationer, fontenario, och köper vatten i dunkar som de bär hem på huvudet eller med hjälp av skottkärra.

IMG_1793

Kap verde består av tio öar, varav nio är befolkade. Ön Fogo har en aktiv vulkan som under sitt senaste utbrott i november 2014 täckte vin- och kaffeodlingarna på ön med lava. Det tar många år innan det går att odla där igen, så när det vin som finns buteljerat är slut, är det slut på riktigt. Jag misstänker att kaffe odlas på fler öar än Fogo, för det var gott om kaffe i de små butikerna. Kanske inte det allra godaste kaffe jag druckit, men jag köpte med mig lite hem i alla fall. Kaffe och några lokalt tillverkade armband var för övrigt de enda shoppingresultaten. Det finns inte så mycket att köpa och det är skönt att slippa kommersen. På flygplatsen köpte jag lite kap verdiansk rom.

Palmeira

Det är inte alltid enkelt med logistiken. 80 % av maten importeras. Det mesta kommer till hamnen i Palmeira. Här går vågorna ibland så höga att de stora båtarna inte kan lägga till i den lilla hamnen. Då får mindre fartyg gå ut och lasta om varorna och ta med dem in till hamnen. Tempot på Kap Verde verkar styras av mottot ”no stress”. Därför kan det, enligt guiden på vår rundtur, ta upp till två dygn att få varor från hamnen i Palmeira till byn Santa Maria där turisterna håller till, trots att det ligger endast tjugo minuter bort med bil. Det kräver förstås bra planering och framförhållning för till exempel restaurangerna.

IMG_1685

Det ska erkännas, våra största bekymmer denna vecka var vilken drink vi skulle välja. Eller om vi skulle ligga vid poolen eller på sandstranden. En riktigt avkopplande och härlig vecka med sol, ca 28 grader och en konstant, lätt bris. Palmer som vajade. Drinkarna som ingick i all inclusive var väl inte så spännande egentligen. Men de får godkänt. Det öl och vin som fanns var i huvudsak portugisiskt. Det fanns ett bra utbud av alkoholfria drinkar också.

IMG_2189

Havet är blått och turkost, salt, förhållandevis varmt och med stora vågor. Stranden sträcker sig kilometervis. Inte för inte samlas många kitesurfare här. Det blåser i princip konstant, vilket kan vara besvärligt emellanåt, men vi hade väl tur, för den lätta bris som blåste störde inte oss. Poolområdet i hotellkomplexet var trevligt och fräscht och där får man också skydd från vinden om man nu tycker att den är besvärlig.

IMG_1959

Varje morgon steg jag upp i gryningen lite innan klockan sju för att promenera en timme längs stranden medan solen gick upp över horisonten. Kan inte tänka mig något mer rofyllt och energiladdande.

IMG_1647

Hotellpersonalen går hela tiden runt och frågar om man inte vill spela volleyboll, bingo, dansa, träna i vattnet eller öva salsa. Och när de inte erbjuder aktiviteter dansar de själva för turisterna. Vid poolen, på stranden eller på kvällen på scenen.

Om jag blundar hör jag fortfarande det dånande havet, palmernas sus och den medryckande dansmusiken.

Annonser

Ost och choklad i Schweiz på höstkanten

Jag tog med dottern och for till i Zürich under höstlovet. Under några dagar traskade vi runt i stan tillsammans med min kära kusin som bor här och fick till slut lite överblick över denna vackra bank- och finansstad, tillika FIFAs hemmaplan. Överblick och smakprov på stan.

IMG_0333

Floden Limmat och Zurcher See (sjön) delar upp staden i två sidor och landskapet är kuperat. I fjärran tronar alperna. Vi hade tur med vädret med sol och relativt varmt. Det är alltid roligare att ta sig an en storstad i fint väder. Blir man trött i fötterna är Zürich lätt att ta sig fram i tack vare sin väl utbyggda kollektivtrafik. Om man inte är lycklig ägare till en av alla lyxbilar i stan förstås. Då åker man i sin flådiga bil.

IMG_0356 (1)

Trädens blad skiftade i vackra färger. Lite fascinerad av att det finns en vingård bara några minuter från min kusins hus och då är vi fortfarande i rätt så centrala delar av Zürich, precis nedanför Fifas tidigare högborg. Nu har Fifa flyttat till ett nyare ställe och deras gamla högborg är en kursgård och restaurang.

Kastanjer

Höst innebär kastanjer. Doften av rostade kastanjer ligger som en mysig matta i staden. Klart att man vill ha en strut med dessa varma läckerheter när man flanerar på Bahnhofstrasse (världens dyraste gata om jag förstått det rätt).

Freitag IMG_0745

Vi tog en tur till ”Chicago” – ett gammalt industriområde som idag är fullt av nattklubbar och kultur i ombyggda industrilokaler. Området heter egentligen Zürich West och är fascinerade med sina mäktiga byggnader som andas så mycket historia och vittnar om en föränderlig värld.

Väskmärket  Freitag har ett torn av containers som affärslokal i Zürich West. Freitag gör väskor av segelduk/presenningar och gamla bilbälten och varje väska är unik. Inte alltid snygg, men unik. Granne med containertornet finns en helt ny, enorm glasbyggnad med en topprestaurang i dubbel bemärkelse. Om man vill äta där får man boka ett år i förväg. Minst.

IMG_0395

Ost och choklad är ett par givna nyckelord när man är i Schweiz. Ett besök i Läderachs chokladbutik är värt varje öre. De säljer både färdiga presentförpackningar med olika chokladsorter och i lösvikt i stora kakor. Praliner i stora berg överallt. De hade just börjat göra tomtar i butiken när vi var där, men det kändes lite tidigt att satsa på dem i slutet av oktober. =)

Vi visste att det är dyrt i Schweiz i allmänhet och i Zürich i synnerhet. Men att allt var såååå gräsligt dyrt att käka ute! Vi ville luncha ute efter besöket i den underbara konsthallen (Kunsthalle) där en härlig specialutställning av Miro  kompletterade Chagall, Monet och Picasso. Vi valde restaurangen intill konsthallen, som enligt min kusin inte var dyrare än andra ställen och betalade nästan 300 kronor per portion. Gulp. Vi åt rätt så enkel mat som inte ens var särskilt vällagad; hamburgare respektive risotto och drack bara vatten. I och för sig ingick en salladsbuffé.

Senare åt vi på en underbar restaurang på västra sidan av staden i kulturkvarteret Rote Fabrik. Ziegel oh Lac ligger i en gammal fabriksbyggnad precis vid stranden av floden Limmat. De röda tegelfasaderna i området täcks bitvis av fantasifull graffiti.

Blinier med picklad svamp, kastanjer, rödkål, pumpa

Jag åt en kanonfin vegansk tallrik med blinier, picklad svamp, grillad pumpa, kokt rödkål, kastanjer och jag vet inte allt. Det gick på 200 kronor. Som hittat.

Middagarna valde vi att laga hemma hos min kusin. En kväll gjorde vi raclette. En klassisk schweizisk osträtt. Man använder ett speciellt raclettejärn med en stekhäll och en hylla under hällen. Ovanpå steker man kött eller grönsaker och under ställer man små pannor så att ohemula mängder ost kan smälta och hällas över det grillade. Mumsigt värre. En och annan svensk har nog ett raclettejärn liggandes sedan åttitalet….

Att kolla in en vanlig mataffär är lika intressant som vilken annan turistutflykt som helst. Kan konstatera att prisnivån är 30-50% högre än i Sverige. En av turerna till mataffären resulterade i ett paket ostfondue som vi tog hem. Bara att värma och sedan doppa brödbitar. Men jag gillar nog raclette bättre än ostfondue.

Naturligtvis var vi tvungna att komma upp på en alptopp också. Vi for till vackra Luzern och tog oss upp till toppen på berget Pilatus med världens brantaste kugghjulsbana.

IMG_0475IMG_0496

På över 2000 meters höjd kunde vi njuta av solen och utsikten. Molnen låg som en matta under oss. Mäktigt! Alpkajorna är väldigt närgångna och vana vid att bli handmatade. Mitt i detta började några lokala underhållare spela alphorn och dragspel och en kvinna joddlade. Jag hade kunnat stanna här i en vecka.

IMG_0568

Efter lite överläggning valde vi att inte äta uppe på toppen av Pilatus, utan tog en rejäl fika inne i Luzern på det anrika konditoriet Heini. Vi åt plommonvehe, en sorts paj med vaniljkräm och frukt, och vermicelles, som är en spritsad kräm av kastanj. Vehe finns både i söta och salta varianter.

Nästa gång vi är i Zürich får det bli en båttur på sjön. Och gärna ännu en tur till en närbelägen alptopp.

 

Rumänien hann bara visa en matsida

Jobbet tog mig till Rumänien. Det var intensiva, spännande dagar.

Lösa hästar i Rumänien landskapLandskapet är fantastiskt med gröna, branta kullar som sedan blir bergssluttningar. Kontrasterna var stora. Ena stunden moderna bilar och storstadspuls.

Kor på vägI nästa (utanför stan) möter du ett par kor mitt på vägen.

Fåraherde

Vid sidan betar ett par lösa hästar och en bit bort vallar en herde sina femtio får med hjälp av ett gäng hundar. Och där kommer en familj på väg från potatisåkern sittandes i sin vagn dragen av två hästar.  På ena sidan vägen byggs nya hus för fullt bakom höga staket.

ruckelPå andra sidan står romernas ruckel och ungar, hundar och hästar är ute på vägen.

Buffé

På matsidan hann jag inte uppleva hela Rumäniens utbud. Kanske inte heller det bästa. Jag hann äta mycket charkprodukter såsom korv, rökt fläsk, fettgrevar och olika ostar. Kåldolmar, polenta och schnitzel fanns också på menyn. Tydligt tyskinfluerat, men även serbiskt och ungerskt.

buljong med klimp

På pensionatet vi bodde på fanns värdinnan  Teresa som såg till att proppa i oss fantastisk soppa på egen buljong och klimp (polenta/mamaliga) – veckans godaste mat. Sedan kom schnitzeln och korven och kåldolmarna. Allt var gott och jag gillar både korv och kål, men eftersom man åt ungefär samma mat överallt, så blev det lite svårt att uppskatta till slut. Lite kräset av mig, jag vet. Luncherna innehöll korv, pastej, fläsk och schnitzel/stekt kött. Buffémiddagen innehöll i princip detsamma, med lite variation, och den sittande middagen var en lite bättre version av samma, snyggt upplagt.

middag

IMG_0012

IMG_0013

Till saken hör att det var värmebölja mitt i september, över 30 grader varmt. Och då är man inte lika hungrig. Jag önskar att jag hade hunnit gå in i en vanlig mataffär för att kolla vad rumänen handlar hem efter jobbet. Måste alltså komma tillbaka.

kringla

Det bröd jag åt var för det mesta vitt och industribakat. Men på stationen i Bukarest hittade jag salta, varma kringlor med vallmo på. Det fanns någon annan smak också med vallmon, kanske rostad fänkål eller lakrits. De var väldans goda. Troligen halvfabrikat, men de kostade också bara 1 lei, eller 2 kronor styck.

landskap

Oops, hann inte fota kringlan innan den hamnade i magen medan tåget for fram genom det vackra landskapet.

Vad jag gjorde i Rumänien när jag inte åt? Jag bidrog till genomförandet av en skogsmässa ute i skogen. Kolla trädet!

träd