Tag Archives: resor

En resa till Lyon och en till Karlstejn söder om Prag

I år blev det inte så många resor som förra året. Och alla resor ger inte kulinariska upplevelser. Av årets tre resor tänkte jag summera två här. Den ena väldigt kort och den andra desto längre.

Snabbtur till Lyon

IMG_0922

I oktober åkte jag på ett möte i Lyon. Hela resan varade i endast ett och ett halvt dygn.
På kvällen när vi kom ner var det middag med våra värdar och det visade sig att vi skulle till ett av Paul Bocuses brasserier i Lyon. Han har ett i väst, ett i öst, ett i norr och ett i söder. Vi gick till L’est, det östra, som ligger i ett gammalt stationshus, gare des Brotteaux. Ett modelltåg åker runt, runt precis uppe vid taket. Takfläktar kör för fullt och det är sorligt i den fullsatta restaurangen. Nästan så man inte kan prata med bordsgrannarna. Kyparna bär på fantastiska fat med hummer och ostron.

Fois gras

Denna kväll åt jag den absolut bästa fois gras, gåslever, jag smakat. Den serverades med karamelliserat rödlök och en gelé. Och vinerna som serverades till maten var sagolika. Våra franska värdar myste av stolthet över detta faktum och konstaterade att mat och vin kan man prata om i evigheter. (Även om våra vägar korsats av helt andra orsaker än just mat och vin.)

Huvudrätten var anka med potatismos. Och efterrätten var en fruktskål med glasskula och grädde. Goda rätter, men inget att skriva hem om, om jag uttrycker mig så.

Jag var en sommar i Lyon för att jobba i senare delen av tonåren, men kan inte påstå att jag minns så särskilt mycket av staden från den tiden. Den här gången hann jag bara se korta glimtar från pendeltåg och taxi. Måste nog återvända för det är väldigt vackert.

Bröllop i Prag

De sista dagarna på min sommarsemester tillbringade jag söder om Prag, dit jag reste utan resten av familjen. I och runt Prag har jag stor del av släkten på mammas sida. De på pappas sida har spridits till andra länder. En av mina tre kusiner i Tjeckien bor några mil söder om Prag, i Karlstejn.

IMG_3847

Landskapet är fantastiskt och det är populärt att cykla i den kuperade terrängen, eller att vandra eller paddla kanot.  Anledningen till att jag for dit var att min kusin skulle gifta sig. Ett bra tillfälle att träffa alla släktingar på en gång! Bilden ovan är taget från mitt rum i min kusins hus.

Lite kaotiskt var det att anlända i en småbarnsfamilj någon dag innan ett bröllop, men en lagom mix av att hålla sig undan och att hjälpa till med bestyren var framgångsrikt. Det var fruktansvärt hett och en näst intill tropisk vind for fram i landskapet medan blixtarna lyste upp himlen bakom kullarna. Tydligen hade liknande vindar farit fram tidigare i veckan, ryckt sönder trädgrenar vid vägarna, som ofta är kantade av alléer och ett träd hade fallit rakt över min kusins sommarhus. Som tur var (för mig) höll sig temperaturen strax under trettio på själva bröllopsdagen.

Vigseln skulle hållas i den gamla, fina borgen i Karlstejn. När vi kom fram till kapellet (något försenade) visade det sig att strömmen hade gått i hela borgen.

Polisen kommer med bergsprängare

Efter en stund kom en polisman skyndande med en batteridriven bergssprängare mellan väntande bröllopsgäster och turister som skulle på rundvandring. Vilken syn! Och bröllopet var därmed räddat.

Karlstejn

Borgen är från 1300-talet och anses enligt många vara ett av de främsta monumenten i sitt slag i Europa. På deras hemsida www.hradkarlstejn.cz kan man läsa:

High Gothic castle founded in 1348, which has a unique position among Czech castles.

Jag har aldrig varit på ett tjeckiskt bröllop förut. Detta var borgerligt, men jag kände igen en del katolska traditioner från en annan kusins bröllop i München för många år sedan. Bland annat ska brudparet efter vigseln sopa upp en tallrik som har slagits i tusen bitar framför deras fötter. Det skålat frejdigt. Redan på morgonen fick sig bruden en vodka i samband med sminkningen och i kapellet efter vigseln skålade vigselförrättare med brudpar och vittnen. Sedan rullade det på, kan man säga. 😉 Själv undvek jag framgångsrikt de starkare varorna och höll mig till vitt vin och var uppe redan vid sjutiden morgonen därpå, till skillnad från en del andra bröllopsgäster. Är man morgonpigg så är man.

IMG_3988 (1)

Bröllopsfesten hölls i brudparets trädgård. Det serverades fantastiska mängder mat. Det var en blandning mellan traditionella tjeckiska rätter och lite mer medelhavsinspirerad mat.

Soppa

Naturligtvis serverades en soppa. Ingen tjeckisk middag utan soppa! Den bestod av en fin buljong, nudlar och leverfrikadeller.

IMG_4032 (1)

Och som lunchens huvudrätt serverades ”svíčková”, Tjeckiens nationalrätt; marinerad oxfilé med sin klassiska gräddsås (som innehåller grönsaker från marinaden), knödel, lingon och citron. Så gott!

Efter lunchen fanns plockmat och ganska snart även en buffé av grillat kött. Man pekade på vad man ville ha, så fick man det grillat efter önskemål och kunde plocka sallader, bröd och sås efter smak. Riktigt gott! Magen stod i fyra hörn redan efter lunchen… mitt i allt kom bröllopstårtan fram. En skapelse som visade sig inte bara vara vacker, utan god också.

Musiken skrålade över kullarna frampå småtimmarna, somliga konsumerade mer alkohol än andra, polisen kom och undrade hur det var här då och en bröllopsgäst ramlande ner för trädgårdens ganska branta slänt när han skulle dansa med ett cafébord.

Morbror och jag

Vid bröllopsmiddagen satt jag brevid min morbror. Det var fint, för vi hann prata om en del händelser från förr som jag inte visste om. Han berättade en hel del om tiden när kommunisterna kom, hur hans (och min mammas) far hade haft tuffa tider och hur han själv hade haft det efter pragvåren. Pragvåren inträffade 1968, då ryssarna tyckte att tjeckerna hade blivit för fria i sin socialism och ville få tillbaka landet i den kommunistiska fållan. Man rullade in med stridsvagnar och visade sin makt. På den tiden arbetade min pappa som ingenjör på ett företag som gjorde tunnlarna till stadens tunnelbana. Han har berättat att han satt och räknade på cementåtgången till tunnlarna medan en rysk pansarvagn riktade sin pipa rakt upp mot hans kontorsfönster på Václavsplatsen. En lätt stressande situation, för det var skarpt laddade vapen. Vi hamnade kort därefter i Sverige, där min farfar redan fanns sedan andra världskriget, men det är en helt annan historia. Hur som helst fick jag lite detaljer om min morbrors tillvaro efter att vi lämnat Prag. Han var då och är fortfarande en känd låttextskrivare i Tjeckien och har genom åren skrivit många  populära sångtexter åt kända sångare och sångerskor och översatt musikaler. Men han är inte purung längre, min morbror, och eftersom han och brudgummen suttit uppe till klockan tre på morgonen innan bröllopet för att lösa världsproblemen, avvek han ganska tidigt på bröllopskvällen. Hans lite yngre hustru höll ut desto längre och vi hade en riktigt trevlig kväll.

Min morbrors hustru har ungerskt/ukrainskt påbrå – jag har fortfarande inte riktigt förstått hur det hela hänger ihop, förutom att vid landgränserna finns många mixade nationaliteter. Hon lagar fantastisk, ungersk mat och skickade med mig både ungersk salami, paprikapulver och vin hem. Och en kokbok av sin favoritkock, Cirina. Det var så när att jag hade fått boken signerad, men kocken var inte i sin restaurang just den dagen vi sökte henne.

En annan riktigt trevlig händelse under min korta resa till Prag och Karlstejn var att jag fick tillfälle att umgås med ett par förläggare som jag anlitar genom jobbet. Oto och Natasha har sitt förlagskontor norr om Prag, i ett vackert slott. På slottet finns, förutom kontor, ett kapell.

IMG_3875

Det var väldigt viktigt att skynda dit för att visa mig det till en viss tid. Anledningen visade sig vara att man lyckats övertala två blåsare att spela några slags äldre horn för mig i kapellet. Blev väldigt rörd.

Tillsammans med kollegorna besökte vi också en restaurang med riktigt god lunch. Jag valde mellan dillkött, som vi tjecker älskar och den mer ”barnvänliga”rätten panerad, stekt edamer.Panerad ost

Dillkött

Jag valde osten just den dagen. Men om du kommer till Tjeckien ska du absolut äta dillkött. Också.

Gurksallad

Och gurksallad.

IMG_3898

Turen med mina kollegor slutade på ett glasställe. Glassen var närapå en religiös upplevelse. Den hade allt en tjeckisk glass ska ha. Obeskrivligt god!

IMG_3904 (1)

Jag hade för all del nöjt mig där, men fick också en klassisk bakelse som man kallar topp (spička). Ser ut som en chokladtopp, men är fylld med smörkräm. God, men glassen var godare.

Kokböcker och tidningar på tjeckiska

Jag var på jakt efter en kokbok, och gissa om jag blev förvånad när mina förläggarvänner plötsligt kommer med den perfekta kokboken. Alla klassiska tjeckiska rätter finns där. Sen laddade jag med ett par mattidningar också. Lyckat!

Tillbaka till bröllopet. Eller snarare innan och efter. Min moster har som sagt ungersk-ukrainskt påbrå och lagar robust mat. Hennes mamma är duktig på att fläta korgar med majsblad i ett rasande tempo. Men hon lagar god, robust mat hon också. Så när dessa kvinnor ställer dig i köket kan man vara säker på att bli mätt. Det bjöds på rakot krumpli, borstj och äggpanerade schnitzlar.

Rakot krumpli

Jag återkommer med recept på rakot krumpli, som är en enkel rätt med potatis, ägg, ungersk korv, lök och creme fraiche som blandas och gottar till sig tillsammans.

Bröllopskakor

Men eftersom vi snackar bröllop här vill jag avslutningsvis visa de traditionella bröllopskakorna som man bakar och delar ut till gästerna i små fina påsar.

Kolácky

En smörig smördeg som toppas med plommonmos, kvarg eller vallmoröra och lite smuldeg.  Jag har fått receptet av bagerskan, men vill gärna testa det innan jag delar det. Kanske det kommer till ettårsdagen av bröllopet. 😉

Annonser

En resumé av reseåret 2012 – del 2

London, oktober-november 2012

Så var det plötsligt höstlov och dottern och jag drog till London. Bara mor och dotter, så lyxigt! Vi fokuserade egentligen inte så mycket på maten utan hade fullt upp med att hinna uppleva allt på vår önskelista. Big Ben, Towern,  Picadilly circus. Phantom of the opera, Madame Tussauds, Camden market och Oxfordstreet. Bland annat.

Fish & chips var ett måste, förstås, och vi åt det två gånger.

IMG_0393

En gång i en enklare servering och en gång i en snäppet bättre restaurang. Dottern gillade den första bättre med en ”vanlig” panering på fisken.

IMG_0483

IMG_0487

Jag tyckte den senare var underbar, den som var beer battered och serverad med ärtmos. Dessutom charmigt serverad i ”tidningspapper”.

Den engelska frukosten var mättande, minst sagt. Bacon, ägg, stekt svamp, vita bönor och en grynig cumberlandkorv. Och så toast. Lustigt nog gick de runt innan man fick sin varma tallrik och erbjöd ”fresh bread” vilket var nygräddat tärnat bröd från deras bakmaskin. Man tog en liten tärning och önskade att man fått en hel skiva att bre smör på. Efter några dagar med engelsk frukost saknade jag frukt, yoghurt och fiberrikt bröd! Det fanns att välja som alternativ, så morgonen var räddad.

Camden market var mysigt. Det fanns mat från världens alla hörn. Och maten var billig. Man kunde äta till exempel asiatisk mat för en femtiolapp. Vi hittade ett ställe där man kunde sitta ner och äta. Annars var det mest stånd där man fick stå och äta.

IMG_0465

Stället vi valde hade en buffé med olika asiatiska rätter. Lite kul var det att titta på när kocken delade kyckling med en jättekniv framför oss. Bakom oss stod en annan kille och delade morötter. Precis bakom glasrutan stod stora fat med vad jag tror var anka och ägg. Det ringde in folk hela tiden för att få en portion anka med bruna ägg som take-away… Om inte hela väggen varit full av intyg från hälsomyndigheterna så hade man nog undrat lite gällande mathanteringen.

IMG_0522

En kväll hoppade vi in på en italiensk restaturang. Eller hoppade in och hoppade in. Först fick vi leta efter en restaurang som hade bra pizzor och sedan fick vi stå i kö för ett bord. Men det var det värt, för vi fick sitta på övervåningen och kunde titta ner på pizzatillverkningen. De hade ett lustigt sätt att dra i pizzan efter att ha lagt på toppingen. Pizza verkar inte vara stort i London. Det finns desto mer asiatisk mat och kända kedjor som Subway, Kfc och Starbucks fanns överallt.

Södra USA, november 2012

Dags för den sista resan detta år. En blixtvisit till USA i jobbet. Fantastiskt roligt eftersom jag aldrig varit i USA tidigare. Kollegan och jag reste på söndagsmorgonen och var hemma torsdag kväll – vi hann knappt ställa om den inre klockan och den berömda jetlaggen kändes knappt eftersom vi ändå steg upp tidigt på morgonen varje dag för att hinna med det späckade programmet och däckade tidigt på kvällarna. Det var verkligen intressant – både jobbmässigt och mat- och miljömässigt. Här håller jag mig till de två senare. 🙂

IMG_0546

Vi flög till Atlanta i delstaten Georgia i södra USA och bilade sedan bland annat till Montgomery i Alabama och till Opalika /åppalajka/, Missisippi. Vi kom en vecka efter valet och en vecka före thanks givinghelgen. Man var riktigt upprörda över valutgången i dessa konservativa delar av USA, minst sagt. I synnerhet företagarna vi träffade.

Så nära thanks giving erbjöds kalkon med tillbehör överallt. Amerikanerna blev imponerade av att jag gillade deras collard greens. En form av grönkål. Varför skulle jag inte gilla det? Haha, kålgalning som jag är. Den bästa lunchen fick vi under en rotaryträff som vi blev inbjudna till. Att lunchen avslutades med att alla reste sig för att hedra amerikanska flaggan som fanns i rummet var lite udda för oss svenskar, men intressant att få uppleva.

IMG_0631 (2)

Lunchen bestod av kalkon, collard greens, sötpotatis, dressin(g) och tranbärsgelé. Mycket gott och speciellt. Dressin’ smakade nästan som det min mamma brukar fylla kalkonen med och görs i grova drag på vitt bröd blandat med majsmjöl, purjo/lök, celleri, buljong och ägg och gratineras. Om man har lyckats med sin dressin’  behövs ingen vitsås, men om den är torr vill man gärna ha sås till, berättade våra värdar.

Mycket av maten är väldigt söt. Våra amerikanska kollegor tog med oss till en texas rangerrestaurang, där golvet var täckt av jordnötsskal som gästerna kastat på golvet. Man tog en näve jordnötter ur en tunna medan man väntade på sitt bord eller hängde vid baren. Skalen kastade man helt enkelt på golvet. På borden stod små hinkar med jordnötter.

IMG_2620

Jag beställde grillat kött med bakad sötpotatis. Amerikanerna tyckte absolut att jag skulle texta den traditionella varianten med kanelsocker på. Och en klick creme fraiche. Det var verkligen i sötaste laget, som en dessert, men roligt att prova. Innan maten kom in serverades bröd. Till vår förvåning var brödet lika sött som en vetebulle. Även amerikanerna tyckte det var lite konstigt och sade att det var något nytt – hemma brukar inte brödet vara sött, förklarade de. Det är något restaurangerna har börjat med. En annan dag vid lunch serverades corn bread, majsbröd, i form av en muffins innan maten. Även det var sött och amerikanerna tyckte det också var lite ovanligt.

Vi bodde på olika ”inn”-hotell längs vägen. Varje frukost bestod av plast- och engångsförpackade saker. Så när man ätit frukost hade man en kasse full med förpackningar att slänga. Osmakligt. Och inte var maten särskilt intressant heller. Kaffet var blaskigt (inte blev det bättre av att jag en morgon lyckades ta koffeinfritt kaffe, hahaha). Nä, här behövdes riktig frulle.

IMG_0661

Vi for till pannkaksparadiset IHOP, International house of pancakes, och beställde in hashbrown (råraka), korv, stekt ägg och pannkakor. Hälften hade varit nog, men här måste ju provas! Hashbrown var gott. Pannkakorna var tjocka och fluffiga och kanske lite bakpulveraktiga, men goda med sirap på.

Jag köpte med mig ett gäng mattidningar. Vet inte om jag fick tag på några kända eller läsvärda. De ligger fortfarande olästa tillsammans med dem jag köpte i London. Får se om jag får ro att läsa dem till sommarsemestern. 😉 Jag fick också med mig lite rolig kakdekor som har använt till vårt pepparkakshus.

IMG_0611

Förutom maten i sydstaterna gjorde landskapet stort intryck på mig. Vi for många, många mil i bil. Breda, breda motorvägar kantade av bomullsodlingar (ovan) och catfishodlingar (catfish farms). Man dämmer upp lite åkermark och fyller med vatten. I med fiskar som matas med spannmål och majs, om jag förstått rätt, tills de fått rätt storlek och ”skördas”. Däremellan skogsmark och stora bestånd med boskap.

IMG_0627 (2)

Gissa om jag tappade hakan när en cowboy kom ridande mellan körriktningarna på motorvägen! Vid ett tillfälle stod också en coyote vid vägkanten, men den hann jag inte fånga på bild. Över huvud taget har jag inte så många miljöbilder från resan.

Annars såg vi många mobile homes (hus på hjul) och en del del övergivna hus, helt förfallna. Ibland hela kvarter. Man lämnar bara husen när de gjort sitt. Och här i södern har man inte så välbyggda hus som hemma i Sverige. Överallt kyrkor, ibland liksom utslängda i ingenmansland. Här måste man verkligen ha bil för att ta sig fram! Och nästan alla har en suv, eller liknande större bil. Amerikanska flaggor överallt och valskyltar som ännu inte var bortplockade efter valet. När jag tittade på vädret någon vecka innan vi for var det 28 grader varmt i Alabama. När vi kom fick vi skrapa rutorna på bilen och jag fick använda varje klädesplagg jag hade med mig för att inte frysa.

IMG_2621 (2)

Jag drack min första root beer. Smakade jenkatuggummi, för er som vet vad det är. 🙂

Så nu vet ni varför jag inte hann skriva så mycket förra året. Mellan resorna har jag haft fullt upp med vardagen. Matintrycken har varit många men på hemmaplan har jag inte hunnit laga så mycket spännande mat. Hoppas det blir mer under 2013!

Här är del 1 av reseresumén för 2012.

En resumé av reseåret 2012 – del 1

Det blev inte många blogginlägg under andra halvan av 2012. Jag har egentligen haft massor att berätta, men tyvärr inte haft tid eller ro att skriva ner det. Bland annat var jag på sex utlandsresor under året. Var och en med härliga matintryck även om anledningen till resorna inte var matrelaterad. En del var jobb, annat var privat. Ett par resor har jag skrivit om, men jag kan inte fortsätta in i 2013 utan att åtminstone kommentera ytterligare några av resorna med ett par ord, känner jag.

Taizé, Frankrike, augusti 2012

Sommaren avslutades med en resa till franska Taizé. Det var dotterns konfirmationsgrupp som tog bussen ner till detta ekumeniska kloster strax norr om Lyon för att under en vecka umgås med ungdomar från hela världen och jag hängde med. Tanken med klostret är att unga kristna, oavsett inriktning, ska träffas och skapa vänskapsband för att förhindra framtida konflikter. En otrolig upplevelse, som en egen värld. Kloster för mig har varit oåtkomliga munkar i kåpor uppe på någon oländig kulle. Här fann vi munkar i skjorta och chinos. De visade sig ha en enorm humor och självinsikt.

bild-4 (1)

Endast under gudstjänsterna hade munkarna kåpor på sig och släntrade in en och en i sin egen takt, barfota eller i sandaler. Denna bild är en dålig kopia av ett vykort, men man ser i alla fall hur det ser ut i kyrkan.

Det var hela 38 grader varmt vissa dagar vilket, ska erkännas, var en plåga. Alla hjälper till med mat och städning. Jag hamnade i en grupp som fick dela ut mat. Jag hade hört innan att det inte serverades så mycket mat och att maten var mycket enkel. Så vi hade laddat med lite fiberknäcke och torkad frukt, bland annat. 

IMG_2319

Frukosten bestod av frystorkat te, kaffe, mjölkpulver eller choklad som man hällde hyggligt varmt vatten över. En fralla, ett smörpaket och två stänger mörk choklad (en gång var det marmelad). Det hela intogs ute, i bästa fall på en metallstol, annars på marken. Samma med alla andra måltider. Inga bord här inte! Så det var tur att vädret var soligt. All mat åts med en stor sked. Inga gafflar eller knivar i sikte.

Maten var verkligen enkel och det var inga stora portioner som serverades, varför en del kom tillbaka och ville ta om. Det kunde då utbryta lätt kalabalik eftersom vi som serverade inte hade fått någon mat ännu och det var svårt för folk att fatta att vi inte var anställda, utan bara lägerdeltagare som också ville ha mat innan andra fick ta mer (om det fanns något kvar att ta mer av).

IMG_2406

IMG_2379

Maten var god i all sin enkelhet. Gröna ärter med fläsk, potatismos med en (!) fiskpinne, gröna linser med morot eller pasta med lite skinka och en näve ost. Till lunchen och middagen serverades alltid en frukt, en liten ost, en bit vitt bröd och en dessert som kunde vara äppelmos, yoghurt eller en kaka. Allt styckförpackat.

IMG_2326

Taizé var en intressant upplevelse även rent innehållsmässigt. Jag går inte i kyrkan till vardags och är inte särskilt påläst på bibeln, men det var det många som var här. Deras tro var verkligen en central del i deras liv, förstås. Jag kände mig lite som en katt bland hermeliner, men är glad att jag fick möjlighet att uppleva Taizé.

IMG_2396

IMG_2306

Gudstjänsterna i Taizé sjungs fram. Det går inte komma ifrån att det är mäktigt när 3000 personer sitter på golvet i en gymnastikhallsliknande kyrka och upprepar enkla, meditativa och lätt suggestiva sånger på alla möjliga språk. Detta skedde tre gånger om dagen och alla som är på lägret måste delta. 90 procent av lägerdeltagarna är under 30 år och de flesta bor i tält. En del bor i barackliknande logement. Även vi äldre fick bo i baracker, i sexbäddsrum. Så jag delade rum med en ryskortodox tjej från Moskva och fyra glada portugisiska katolska kvinnor.

Bussresan till Frankrike tog drygt ett dygn, men det gick fort när man tittade på film hela tiden. Såg nästan alla Harry Potterfilmer under resan.

Aachen, Tyskland, oktober 2012

Kära bror ställde till med bröllop i Tyskland, där han bor, så vi for dit för att fira i en liten ort utanför Aachen i västra Tyskland, precis på gränsen till Holland. Vigseln var borgerlig och sedan firade vi i en vackert renoverad kvarn där vi också övernattade. Brudparet var bedårande, såklart! Och jag höll tal och körde ett Sverigetest på brorsan, som inte bott i Sverige på över femton år.

Brudparet hade fixat en jättefin meny tillsammans med den inhyrda kocken. Kvarnen hade inga egna kockar, men det fanns ett arbetskök att hålla till i. Dock utan spis, så det fick kocken ta med.

DSC_1112Skogssvampsoppa med rosenblad. Kan tycka rent bildmässigt att den där eviga persiljan som strös på allt kunde ha varit antingen centrerad eller tas bort. 😉

DSC_1137

Vildsvinsfile med rödkål och potatisknödel.

DSC_1147

Pannacotta med skogsbärskompott. Eller tvärtom om man ser denna bild. Kompotten var lite varm och kryddig och otroligt god till den lena pannacottan.

DSC_1169

Bröllopstårtan. Den var både vacker och god.

Dagen efter bröllopet hjälptes vi åt att städa festlokalen och drog sedan tillsammans till en mongolisk restaurang med fantastisk buffé med allehanda asiatisk mat.

DSC_1258 DSC_1264DSC_1269

Senare på eftermiddagen åkte vi in till Aachen för att titta på domen och på de fina, ledade dockorna vid de kända fontänerna.

DSC_1261

Aachen är känt för sina printen, kryddiga, mjuka kakor, ibland med frukt och nötter i och ibland med glasyr av olika slag. Ofta chokladöverdragna. Goda.

Tyvärr drog det snabbt ihop sig till riktigt skitväder och vi fick ta täckning i ett café och sedan springa mellan portarna tillbaka till bussen, blöta och frusna.

DSC_1298

Ett annorlunda inslag i landskapsbilden i dessa trakter är stridsvagnshindren från andra världskriget. De påminner om Toblerone. Fast när man tänker efter lite är de inte så roliga och associationerna till choklad känns lite fåniga. En påminnelse om en tragisk tid.

DSC_1361

Innan vi tog farväl och flög hem igen bjöd brorsans fru på underbar fläskwok med svamp. Hon kommer från södra Kina och är van vi riktigt stark mat. Tack och lov gjorde hon inte woken så stark. 🙂

Bara måste visa hennes coola, rosa riskokare också:

DSC_1356 (1)

Det var två av årets resor det. Det kommer en del 2 av resorna också!