Tag Archives: smaktest

Moromor Magdas gör spännande glass för veganer och allergiska

I mörkaste november lyser Mormor Magdas Därproducerade Glass upp tillvaron för alla multiallergiska, veganer och allmänt glasstokiga människor. De har just kommit med sin serie mejerifria glassar med spännande smaker.

mormormagdasFotot har jag lånat från Mormor Magdas Facebook.

Jag har smakat alla utom bananglassen och har valt ett par favoriter: Skandinavisk ananas med dill och Afrikansk mango med rött te. Även jordgubbssorbeten är väldigt fin och görs av enbart jordgubbar, socker och vatten. Sydamerikansk choklad och Skånsk lakrits med hallon är också smakrika och fylliga.

De nya glassarna bygger (i de flesta fall) på kokosmjölk och kokosgrädde vilket ger en fyllig smak och krämig konsistens.  All tillverkning i fabriken är soja- och nötfri och utan tillsatser. Den mejerifria serien är dessutom äggfri och glutenfri. Att det är ett underbart, proffsigt gäng som sliter för att sprida denna glassglädje i landet gör inte glassen mindre intressant.

Från en glasstokig till en annan: Prova dessa godingar vare sig du äter mejeriprodukter eller inte. Du kommer inte sakna grädden. Och saknar du mot förmodan grädden så finns ju deras andra sortiment att prova. I det sortimentet slår jag ett extra slag för mina favoriter Salta karamell och Vit kaffeglass. Låt glassen stå och tina lite innan du äter den, så kommer den till sin rätt.

Har du inte tillgång till glassen där du bor och blir nyfiken: Uppmärksamma din butik på att de kan ta hem den. Annars får du kontakta Mormor Magdas via webben eller fejjan eller helt enkelt åka till fabriken i Taberg utanför Jönköping.

Testar Maldons smaksatta flingsalt

Här testas Maldons flingsalt! Jag fick prover (för ett tag sedan) och kan säga att alla saltsorter var goda.

IMG_5477

DSC_0848

En plåt full med grönsaker, dressade med flingsalt med provençalska örtkryddor och olivolja.

DSC_0850

En plåt med kycklingben, rubbade med flingsalt med bbq-smak samt smör. Jag lade också på lite färsk rosmarin.

DSC_0851

En plåt potatisklyftor med salt och olika sorters peppar samt lite rapsolja.

Jag hällde upp saltet med provensalska kryddor och ställde på bordet och det passar till mycket som lite extra piff.

Den fjärde sorten med vitlök och rosmarin har jag inte bild på, och har inte använt så mycket eftersom jag inte är så förtjust i torkad vitlökssmak.

Saltet med pepparsorter var jättegott, men jag är lite undrande inför de hela grönpepparkornen. För om man krossar allt innan man använder saltet tappar man ju meningen med flingsaltet? Jaja, goda var alla sorter i alla fall. Välj din favorit!

Grönsaker och potatis fick stå i ugnen 20 minuter i 225 grader varm ugn. Kycklingen fick stå lite längre.

 

 

Smaktest: Middagsräddarna från Santa Maria

Santa Maria har kommit med nio kryddpåsar som ska hjälpa den stressade eller aktiva familjen att variera sina rätter på vardagarna. Bra tänkt! Inga konstiga tillsatser i form av smakförstärkare eller annat. Smakerna kommer från hela världen. Samlingsbild

Vi har provat några av de kryddpåsar som jag fick med posten för att testa.  Familjen är stenhård och ger både hiss och diss.

DSC_1399Sämst betyg fick marockansk kyckling. Bitter, tråkig smak där spiskummin tar överhanden. Kanske hann inte smakerna mogna på den korta tiden kryddorna fick på sig att koka med grytan. Nä, den vill vi inte göra igen.

DSC_1402 Indisk kyckling fick däremot full pott. Då vi äter mest mjölkfritt blandade jag kryddpåsen med havregrädde istället för crème fraîche. Jag kokade upp grädde och kryddor och lade i kycklingfiléer som jag delat ett par gånger på längden. Lät sedan det hela bli klart i ugnen i en gjutjärnsgryta istället för i en ugnsform, som receptet på påsen föreslog.

DSC_1741_Shish_kebab_sta_Maria

Idag gjorde jag shish kebab. Kryddpåse, lite vatten och lammfärs. Till detta en guacamole och klyftpotatis. Kebaben fick höga smakpoäng av familjen. Fin koriandersmak. Man kan göra det enklare för sig och bara servera med pitabröd och sallad till också. Ojojoj, ingen snygg uppläggning här, ser jag. Vilken slarvig sallad! 😉

Allt och lite till gick åt av köttet. Hade gjort lite extra lammkebab med egen kryddning (vitlök och mejram), för jag vet att min familj gillar lammfärs.

Vi har fortfarande några kryddpåsar för köttfärs och fisk kvar att prova. Många av påsarna ska blandas med mjölkprodukter. Men, som sagt, de är lätta att byta till alternativ om man vill. Över huvud taget är det lätt att variera efter eget huvud och bli inspirerad till egna, nya blandningar. En kryddpåse räcker till fyra och kostar runt tio kronor.

Provsmakning av rättvist kaffe och choklad

Jag fick hem smakprov av kaffe och choklad av märket Eguale. Deras produkter är rättvisemärkta och kravmärkta. Bara det gör det värt att titta närmare på dem. Odlingen av kaffe och kakao hör väl inte precis till de mest rättvisa och hälsosamma annars.Eguale kaffe och choklad

En gång frågade jag Zoegas varför de inte kommer med fler ekologiska kaffesorter. Man menade att det inte finns efterfrågan. Det tycker jag är synd. Vi som kan borde lägga den där extra kronan på vårt kaffe och den choklad vi köper (och andra saker också förstås) för att stödja rättvisa förhållanden och uthålliga produktionsmetoder. Jag lever i tron att de olika märkningarna och standarderna blir allt bättre och lättare att kontrollera, men om inte vi konsumenter stödjer utvecklingen genom vårt val av produkter, blir det också svårt att få bättre styrningsmetoder (och märkningar) över tiden.

Hur smakade nu Eguales kaffe? Det var av sorten ”Gayo mountain single origin”, ett lätt mörkrostat bryggkaffe från Indonesien. Det står att det ska vara fylligt, men jag tycker inte det var så fylligt som jag helst vill ha mitt kaffe. Kaffet var ganska milt och får godkänt, men blir ingen favorit.

Eguale mörk choklad

Och chokladen? Jag råkade smaka på mintchokladen precis innan jag testade kaffet. Munnen fylldes av sprudlande glad mint, men kaffesmaken försvann, så jag fick helt enkelt brygga mer kaffe lite senare. Man känner att det är choklad av bra kvalitet. Rekommenderas för dig som gillar mint! Jag mumsar hellre ren, mörk choklad. Den har jag också testat. Eguales mörka choklad med 70 % kakao är kanongod med en ganska kraftig kakaosmak. Den väljer jag gärna nästa gång det ska handlas mörk choklad.

Dottern kom hem från ett läger i dagarna och meddelade att hon druckit ett himla gott te. Det visade sig vara Eguales Rooibos Orange. Och innan jag fick hem smakproverna härom veckan hade jag knappt sett till de vackert designade produkterna av detta märke. Nu är de plötsligt överallt. 🙂

Företaget bakom Eguale heter Sackeus.

Godis, godis, godis!

Under förevändningen att jag nog ”måste” prova lite nyheter i godisdisken har jag mumsat i mig tre olika sockerstinna godissorter. Är visst inne i ett riktigt sockerätarstim!  Godis är gott. Johodå. Jag gillar det mesta, favoriterna är choklad och skum. I en egen division finns mörk kvalitetschoklad och hemgjord fransk nougat. De kan inte riktigt jämföras med dagens fångst. Av de tre sorterna på bilden är Center Kokos helt klart favorit. Alla tre sorterna är väldigt söta. Men man måste ju inte äta upp allt på en gång!

godis

Godis är gott, för det mesta.

Medan jag njuter av mjuk kokostoffee, kan jag inte låta bli att fundera lite på hur tongångarna gick när man på Cloetta valde mellan stavningarna ”cocos” och ”kokos” till sin Center. Det mesta säljs ju med engelska namn idag. Hur som helst tycker man på Cloetta att kokossmaken ska hjälpa dig att förlänga känslan av sommar (du ska tänka på goda drinkar, palmer och stränder). Själv har jag  nog inga direkta sommarassociationer till kokos, utom möjligen till sololja som man använde i sin ungdom. Men den åt man ju inte. Tvärtom, kokos är en höst- och vintersmak för mig. Passar alltså utmärkt nu.

Polly Rocks smakar mjölkchoklad, citron och lakrits. Artisten Dregen har varit med och smaksatt, står det på förpackningen. Den rockar helt enkelt. Men inte för mig, tyvärr. Smakkombinationerna gör att överdraget på pollyna känns lite vaxartat. Dregen talar tyvärr inte till mig. Men du kanske gillar blandningen?

Marabou Orient är en ”limited edition” med smak av pistasch och dadlar. Jag älskar pistasch och måste ge mig på allt som antyder innehåll av denna utsökta mandel/nöt/frukt.  Pistaschmandeln har en mild smak som lätt försvinner tillsammans med mer dominanta kompisar. Den här chokladen smakar mest av något rostat, på gränsen till bränt. Plus i kanten ändå för de små bitarna av dadlar som ger lite fransk nougat-känsla. Om det är pistaschen eller dadlarna som styr smaken är svårt att säga, men någon karakteristisk pistaschsmak känner jag inte. Inte dadelsmak heller, egentligen. Kan tänka mig en variant där man bara rostar och saltar pistaschen lätt och tillsätta dem till mjölkchokladen i stora, hela bitar.

Center kokos är favoriten
Center kokos är favoriten för dagen.

Jag får nog gå i mörk chokladterapi ett tag. Sedan närmar sig ju julgodiset med stormsteg. Den första advent är det ju dags för skumtomtar igen. Längtar!

En glassig nyhet: Berte från SIA

Jag vet, den rubriken var både gammal och dålig. En glassig nyhet… Men glassen som jag har mumsat på är allt annat än dålig. Två varianter av SIAs premiumglassar i halvlitersbägare har utan problem slunkit ner i magen. Ja, vi var fyra stycken som delade på två bägare.

Sia Berte

SIAs godisglassar med mjölk från Berte gård. Kladdkaka och Knäckbräck.

Kladdkaka: Fyllig chokladgräddglass med sega kladdkakebitar, mörk kolasås och kanderade pecannötter.

Knäckbräck: Fyllig kolagräddglass med hackade och rostade hasselnötter, ljus kolasås och bitar av chokladdoppad knäck

Söta som sötaste sirap. Knapriga som krispigaste knäck. Fullfjädrade med fylligaste sås. Ljuvliga som lenaste glass. Och glass var det ju. Lite funderar jag på att ”glass” någonstans övergår till att vara en ”glassdessert” eller till och med ”fruset godis”. Om jag nu får vara lite kritisk. Jag, glassälskaren. Känner du ambivalensen här? Lite både och. Både jättegott och för sött. Både underbart och för knaprigt.

Båda sorterna är trots allt välgjorda och får höga betyg, även om familjen var delad i sina bedömningar. Det som den ena uppskattar är för mycket för den andra.

Kladdkaka och Knäckbräck

Äppelpaj, BlåbärsCheesecake och Skidtur är andra sorter i Bertes premiumserie.

Som svalkare en varm sommardag kan SIA Bertes premiumglassorter vara för mycket av det goda. Men ett par kulor som avslutning på en trevlig middag – absolut! Enklare kan det ju inte bli att fixa en smarrig efterrätt! Passar också för okynnesätning framför tv:n direkt ur förpackningen.

Jag har också provat SIAs laktosfria vaniljglass och den får full köpt-i-frysdisken-pott. Smakar som alldeles vanlig vaniljglass. Så behöver du laktosfritt alternativ är detta ett säkert vaniljglasskort.

Pops och kexchoklad blåbär – nyheter i godisdisken

Lördag och sportlov. Behöver man fler ursäkter för att äta godis? Jag har just kastat i mig, eller ”mofflat” i mig, en påse Pops Crunchy. Tur jag hade två, så att familjen fick smaka lite också. Hehe.

pops

Pops kan med fördel "mofflas" in i munnen.

Pops Crunchy är nytt godis från Cloetta. Kexigt knapriga kuddar med chokladöverdrag och en liten salt twist på slutet. Riktigt goda tyckte jag och två av barnen. Även om popsen nästan är i sötaste laget. Maken däremot tyckte inte om dem alls. Det gör inget. Jag kan tänka mig att få ha påsen alldeles för mig själv.

Pops Crunchy ska ingå i samma serie som Polly, Bridge Original och Kexchoklad minirutor. På tal om Kexchoklad. Har du testat den nya med blåbärssmak?

Kexchoklad_blabar

Kexchoklad med blåbärssmak är ett annat sätt att få känna bröllopschokladens smaker.

Blåbär är ju helrätt så här mitt i skidsäsongen. Tankarna kanske går till Vasalopp, skidsemester, vintrigt och sportigt. Mina tankar gick i och för sig direkt till bröllopschokladen, där vissa praliner och chokladbitar är smaksatta med just blåbär. Måste erkänna att jag var lite skeptisk, men den är faktiskt inte så dum. Kanske för att jag över huvud taget gillar kexchoklad av de flesta sorter (och namn).  Det hade varit charmigt (intressant/trovärdigt/visuellt korrekt…) om fyllningen hade varit blåbärsblå. Som det är nu är det bara omslaget  som avslöjar smakriktningen. Men kanske hade det krävt onödiga färgämnen.

Kuriosa OM KEXCHOKLAD

1921 hade innovatörerna en helt ny produkt att presentera: Tunna spröda wafers med fyllning mellan, ovanpå det ett täcke av härlig choklad. Det kallade sin skapelse Five O´clock eftersom den passade bra som mellanmål på eftermiddagen. 1938 fick den det svenska namn som vi känner den som idag – Kexchoklad. Kexchoklad är enligt Cloetta konfektyrmarknadens enskilt största produkt. Totalt säljs omkring 65 miljoner Kexchoklad per år – eller 367 stycken per minut.